Jag bad dig ringa mig om något speciellt skulle hända i veckan. Jag ber dig alltid ringa om något ska ske. Men nej, det händer aldrig, jag får aldrig något samtal. Och när jag väl får ett samtal. då ska det vara kort. Då pladdrar du på om allt du tycker är viktigt och när jag sedan ska säga mitt, då måste du tydligen gå.. Alltid när vi träffas, eller umgås så ringer det alltid från jobbet, och du blir borta i timmar. ALLTID samma visa. när du avlutar dina jobbsamtal eller kommer hem från jobbet så säger du, "förlåt, men det var en viktig grej som hade hänt, hoppas det var okej" jaha.. okej? men vafan är inte jag viktig? Eller hur du alltid ska komma med skämt OM MIG inför andra. Göra dig rolig på min bekostnad. Skämma ut mig och få mig att ändra på mig. Vad ska jag göra? det har varit så i år nu.. och visst fan har jag ändrat på mig? JAg orkar inte med samma visa om och om igen.. Jag älskar dig, men vafan jag börjar tröttna...

Jag saknar DIG, du som alltid var glad..