Känner inte för jul, inte nu. Inte imorgon. Inte alls. Inte när allt är fel. ALLT. Nej.

Kommer inte kunna ha det dära store smilet i ansiktet som jag annars skulle ha. Inte nu. Jag kan inte. Inte när det är såhär. Känner för att ligga hemma imorn. Ligga ensam i min säng. Och tänka. Men får dra på mig fejk-smilet imorgon och försöka glömma för 1 dag.