Jag hatar dethär. Allt missförståd, allt saknande, allt skitsnack. Jag hatar att jag inte kan se dig i ögonen. Jag hatar att inte kunna prata med dig varje dag. Jag hatar att sakna dig.
Allt är så jävla onödigt. Jag saknar dig. Kan det inte bli som förr?